Dags att syna arbetssamhället?

På ett övergripande plan handlar det om att ett samhälle som gör sig allt mindre beroende av arbete blir alltmer inriktat på att lösa sina sociala och ekonomiska problem med just arbete.

Meningen ovan fångade min uppmärksamhet. Inte minst därför att jag under de senaste två åren ägnat min tid till att utforska just denna fråga genom ett antal experimentella initiativ. Den mest kända är nog unMonastery som jag varit med och grundat (uppmärksammat av Dazed and Confused, The Nation, Wired mfl.).

Jag tror nämligen att det kunde vara ett fungerande alternativ till “Arbetsförmedligen“. Dock krävs det mer än ett lovande projekt om vi ska lyckas ta itu med problematiken kring arbetslöshet. För att komma till bukt med problemet krävs det att vi granksar huruvida det är rimligt att ett visst status på en arbetsmarknad ska anses vara enda acceptabla lösningen för att möta tre slags mänskliga behov i ett modernt samhälle.

För den som är nyfiken rekommenderas Dougald’s inlägg: https://edgeryders.eu/en/the-edgeryders-guide-to-the-baltic/the-regeneration-of-meaning

Det “goda” hatet luktar lika illa.

Ja jag tycker inget vidare om Alice Teodorescu ‘s hållning i många frågor. Inte för att det är nåt fel på just henne, mest att idegrunden hon står på känns lika förlegad som det jag brukar kalla för left-over-leftism.

Men hela GP grejjen stinker. Ge människan en chans. Antigen fixar hon biffen. Eller så misslyckas hon och får sparken. Alla som ylar högt innan de fått se ifall hon klarar jobbet bör nog fråga sig vadan dessa fördomar.

Finns gott om old boys club tendenser som det är, oavsett var folk befinner sig på politiska skalan. Med mer mångfald så kanske fler skulle våga skita i att liera sig med unkna välbemedlade sfärer för att slå sig fram.